Tradition och förnyelse

Ensam är Inte stark och det är viktigt att stötta varandra. Det kan faktiskt ligga ett egenintresse i botten att agera gemensamt mot en stark motpart.

Svenska hamnarbetareförbundet bildades i Örnsköldsvik 1972 då Transportarbetarförbundet uteslutit 900 norrländska hamnarbetare som värnade sin självbestämmanderätt. Transport hade i dekret sökt tvinga hamnarbetarna att upplösa sina lokala avdelningar i vilka man av tradition skött sina egna angelägenheter, drivit förhandlingar och fattat beslut.
När de fackliga organisationerna bildades i hamnarna under slutet av 1800-talet var det möjligheten att kollektivt driva frågorna om anställningsvillkor, säkerhet och trygghet som var själva grundbulten. De fackliga företrädarna valdes ur de egna leden och hade därför en stark förankring bland medlemmarna och självupplevd kunskap om villkoren.

Insikten om det nödvändiga i nationell och internationell samverkan fick hamnarbetarna att 1897 bilda Svenska Transportarbetarförbundet och att redan
från början engagera sig i Internationella Transportarbetarfederationen (ITF). Transportarbetarförbundet engagerade snart många andra yrkesgrupper än hamnarbetarna och detta var till en början en gemensam styrka, men allteftersom organisationen centraliserades och byråkratiserades kom hamnarbetarna att känna sig marginaliserade i sitt eget förbund.
Under 1950-talet förekom Hera konflikter mellan hamnarbetare och förbundsledning och det gick så långt som till strejker då förbundsledningen skrivit på löneavtal mot hamnarbetarnas i medlemsomröstningar uttryckta vilja. När LO och dess medlemsförbund ytterligare centraliserades under 1960- och 70-talen accentuerades förtroendeklyftan mellan hamnarbetare och förbundsledningen i Transport.
I februari 1972 uteslöts 18 lokala hamnarbetaravdelningar med 940 medlemmar ur Transportarbetarförbundet. Som en konsekvens av detta samlades ombud för dessa avdelningar i Örnsköldsvik den 4 - 5 mars och bildade Svenska Hamnarbetarförbundet.

Ensam är inte stark och det år viktigt att stötta varandra. Det kan faktiskt ligga ett egenintresse i botten att agera gemensamt mot en stark motpart.

Man var från första början noga med att infoga medlemmarnas bestämmanderätt i stadgarna; i LO-förbunden är det förbundsstyrelsen som godtar eller förkastar avtal och avgör om konflikt skall vidtas - i Hamnarbetarförbundet ligger dessa beslut helt och hållet i medlemmarnas händer.
De första åren präglades av förbundets vilja att etablera sig dels i fler hamnar och dels som en erkänd part på arbetsmarknaden. Trots avsaknaden av ett riksomfattande eget avtal kan man med fog påstå att Hamnarbetarförbundet idag år en väl etablerad facklig organisation. Såväl arbetsgivare som myndigheter betraktar förbundet som en viktig part på arbetsmarknadsområdet.
Svenska Hamnarbetarförbundet finns idag i 24 hamnar, samt inom några närliggande verksamhetsområden som flygplanslastning och maskinkörning, fördelat på 20-talet avdelningar. Förbundet är i enlighet med den ursprungliga ideologin starkt decentraliserat, avdelningarna haren stor autonomi och medlemmarna bestämmer över sina egna angelå
genheter. Detta innebär att vare sig avdelningar eller förbund har någon stor administration.
På förbundskontoret i Stockholm arbetar förbundsordföranden tillsammans med en administratör och Göteborgsavdelningen år den enda övriga enhet som har tjänster för förtroendevalda och/eller anställd personal. I övrigt sköts allt fackligt arbete på fritiden eller snålt tilltagen facklig förtroendemannatid.
Trots detta, eller kanske snarare Lack vare detta, har vi en god medlemsservice eftersom de som jobbar med de fackliga frågorna själva har en omedelbar närhet till jobbet och själva är beroende av etc framgångsrikt fackligt arbete.

Hamnarbete är en viktig funktion i transportkedjan. Härigenom hanteras merparten av det gods som exporteras och imporetas över Sveriges gränser. nser. Hamnarbetaren är således en viktig länk i landets kontakter med utlandet och en garant för att logistiken funggerar

Hemsida av Stilero Webdesign