100608: Nya oroväckande bud från arbetsgivarna angående blixtkårens framtid (del 1 av 2)

Under det senaste halvåret har diskussioner pågått mellan fackföreningarna och den s.k. Projektgruppen som leder uppdelningen och utförsäljningen av stuveriverksamheten i Göteborgs hamn. Projektgruppen, som i denna fråga letts av Birgitta Tideström och konsulten Jan Appelgren, har redan tidigt klargjort att målsättningen varit att bevara det välfungerande blixtsystemet. Nu verkar nya vindar blåsa i kontorskorridorerna. Vi ska försöka att noggrant redogöra för alla turer i blixtfrågan. Detta kommer dock att ta tid och därför delas presentationen upp i minst två delar. Nedan följer del 1.

Bakgrund

Uppstyckningen av stuveriverksamheten och den förestående privatiseringen, ansågs av arbetsgivarsidan innebära stora svårigheter för en gemensam blixtpool administrerad av Skandia CT. Skälen var följande:

* Kommunal verksamhet får, enligt bl.a. bolagsstyrelsens tolkning av Kommunallagen, inte syssla med uthyrning/fördelning av personalresurser som involverar andra bolag. Framförallt gäller detta förbud gentemot privata bolag. Däremot är det motsatta tillåtet, vilket också bidragit till bemanningsföretag numera förekommer i begränsad omfattning även i landets hamnar.

Vid årsskiftet beslutade Alliansregeringen om ny lagstiftning på detta område. Den nya lagen innebär att enskilda näringsidkare kan stämma ett kommunalt bolag som överskrider sitt "kompetensområde" till Stockholms Tingsrätt. Om det kommunala bolaget då förlorar tvisten, kan man tvingas att omedelbart avsluta verksamheten till stora kostnader. Följden har blivit att kommunala bolag därför självmant inskränker sitt verksamhetsområde, för att inte utsätta sig för risker. Detta är också ett av de angivna huvudskälen till varför Göteborgs hamns blixtarbetare inte längre anses kunna tas ut för jobb samt avlönas genom Skandia CT.

* Vidare har angetts att nya privata ägare kan ifrågasätta objektiviteten hos blixtadministrationen om den ligger under ett av de tre stuveribolag som utnyttjar blixtkåren för att klara sitt dagliga behov av arbetskraft.

Fackföreningarna har anfört tre avgörande ståndpunkter för att en lösning ska kunna komma till stånd:

* Blixtregelverket är heligt. Det regelverk som numera (efter årtiondens väntan) finns dokumenterat angående uttagningsregler, ersättningar och arbetsvillkor för blixtkåren, måste kvarstå. Om det finns behov av förändringar av regelverket ska dessa förhandlas. De regler som styr blixtarbetet är i allt väsentligt en turordningslista som ska utradera godtycklig jobbtillsättning. Varje registrerad blixtarbetare, som genomgått och klarat grundläggande hamnarbetarutbildning, ska tilldelas arbete utifrån rak turordning, med hänsyn tagen för kompetens (exempelvis särskild utbildning för maskinkörning, tallyjobb, anvisaruppgifter m.m.)

Ett fungerande turordningssystem är en grundläggande förutsättning för att hamnfacken ska kunna acceptera blixtarbetet i hamnarna, då denna anställningsform är unik i avseendet att blixtarbetarna inte omfattas av grundläggande rättigheter såsom LAS (Lagen om Anställningsskydd).

* Blixtarbete över hela hamnområdet. Det är av yttersta vikt för hela blixtkåren att behovsanställda hamnarbetare även efter stuveribolagens och privatiseringen har rätt att utföra hamnarbete i såväl Bilhamnen, Containerterminalen och Ro/ro-terminalen. Lika avgörande är att tillsättningen av arbetskraft samordnas mellan stuveribolagen. Detta eftersom behovet av extra arbetskraft varierar kraftigt över tid och mellan terminalerna. Blixtkårens kontinuitet och kompetens är beroende av att man kan kan dela på jobben i en högintensiv bilhamn under tider när behovet av extraresurser i containerhanteringen är lågt. Och tvärtom.

Det är variationen och möjligheten att arbeta gränsöverskridande inom stuveriverksamheten som gjort att Göteborgs hamn under många år kunnat ha en stor kår av erfarna och ytterligt välutbildade behovsanställda hamnarbetare för att hantera kort- och långsiktiga svängningar i hamnverksamheten. För blixtarbetarna är detta en fråga om arbetsmiljö men framförallt om trygghet, då man ju saknar juridisk anställningstrygghet trots 5, 10 eller 35 år på kajen. Om kåren delas upp och skärmas av från vissa verksamheter kommer många blixtarbetare att tvingas att söka sig andra jobb. Man har helt enkelt inte råd att förbli arbetsgivarnas trygghetslösa arbetskraftsbuffert, som alltid får stryka på foten vid konjunkturnedgångar och produktionsomläggningar. Ett sådant frånfall skulle kosta arbetsgivarna enorma summor ifråga om utbildning och inskolning efter perioder av minskade arbetstillfällen för extrapersonalen.

* Ingen överföring till bemanningsföretag. Arbetsgivarna och Projektgruppen diskuterade inledningsvis att överföra blixtkåren till en extern part, i form av ett bemanningsföretag. Detta är fullständigt otänkbart för en överväldigande majoritet av de blixtanställde, vilket kåren också klart uttryckt för arbetsgivarna. Att de blixtanställda överförs till ett bemanningsföretag skulle innebära att blixtarbetarna underkastas en mängd ytterligare inskränkningar av sin frihet och trygghet, samtidigt som man fortfarande står utan det grundläggande rättigheter som omfattar alla andra anställda på arbetsmarknaden.

Riskerna är följande:

Om ett bemanningsföretag tar över blixttillsättningen från Skandia CT - även om samtliga blixtanställda registreras som behovsanställda hamnarbetare i vart och ett av de tre stuveribolagen och också avlönas av dessa tre bolag - så finns risken att IAF (Statens inspektionsmyndighet för a-kassorna) betraktar blixtarbetarna som bemanningsanställda. Det finns ingen möjlighet att få ett förhandsbesked av IAF i denna fråga.

Detta är avgörande då anställda i bemanningsföretag enligt lag inte kan uppbära a-kassa vid arbetslöshet. Lagstiftningen utgår istället från att bemanningsföretaget ska säkra deras inkomst även när efterfrågan på arbetskraft sjunker. Under den krisperiod som världen, Sverige och inte minst blixtarbetarna i Göteborgs hamn genomgick 2009, skulle detta ha inneburit att de allra flesta blixtarbetare helt fått lämna yrket eftersom de inte kunnat försörja sig utan a-kassan. Hamnarbetsgivarna har aldrig behövt ta något som helst ansvar för de blixtanställdas försörjning, då de endast är anställda just de timmar då de arbetar. Om sjunkande efterfrågan på extra hamnarbetskraft framöver innebär fritt fall ekonomiskt för den enskilde, kommer detta få förödande konsekvenser för blixtsystemet.

Om hamnarbetsgivarna skjuter över sitt redan begränsade arbetsgivaransvar för blixtanställda på ett externt bolag, så förlorar blixtsystemet sin legitimitet. Blixtanställningen är sedan det senaste halvseklet unik för hamnverksamhet och ska inte gå på export till andra avtalsområden. Det ska inte heller importeras i bemanningsbranschen. Om blixtarbetarna i Göteborgs hamn ska överföras till ett bemanningsföretag måste anställningsformen skrotas och ersättas med ordinära anställningar i detta bolag. Då framstår hela hamnstrukturen i Göteborg, med ett kontinuerligt uttag av extrapersonal och övertidsarbete uppgående till närmare en tredjedel av totalarbetstiden, som en lika självklar som akut stridsfråga. Om blixtsystemet skrotas till och ansvaret för resursförsörjning och uttagningsregler överförs till ett bemanningsföretag, så är den kontinuerligt låga andelen fast personal i stuveribolagen givetvis helt oacceptabel.

Vid övergång till bemanningsföretag kommer hamnarbetsgivarna att lida stora ekonomiska förluster. Ett bemanningsföretag kan svårligen, som idag, ha ett drygt hundratal (det finns omkring 160-180 aktiva blixtarbetare sammanlagt, men alla är givetvis inte uppsatta för arbete samtidigt) utbildade hamnarbetare, i många fall med specialkompetenser, tillgängliga dygnet runt, året runt. Inte att kraftigt höja kostnaderna för arbetskraften.

Ovanstående har varit grundförutsättningarna för parternas diskussioner och försök att hitta lösningar på blixtfrågan. En ytterligare artikel om den senaste tidens oväntade och oroväckande vändningar kommer inom kort.